Breeders will breed, haters will hate

Jag kanske inte är absolut allas cup of tea, piece of cake eller annat i mat- och dryckesväg. Men jag hoppas att ni som snubblat över detta inlägg fortsätter att läsa. Jag ska ta upp en del genetik – mitt absoluta favoritämne, samt en hel del forskning. En och annan personlig åsikt kan möjligtvis också slinka med.

Idag har vi två typer av avelsintresserade – de som tycker till om avel från läktaren (läs: genom dataskärmen) och de som faktiskt håller på med ett avelsarbete med allt vad det innebär. Det kan finnas en annan undertyp också – de som inte avlar själva men är så pass intresserade av ämnet att de faktiskt läser på om detta och lär sig.

Det brukar hagla ständig kritik över kennlar. ”De gör såhär!”, ”De gör inte sådär!” och ”Ditt är fel och datt är fel!” Det mesta brukar alltså vara ganska fel. Är allt fel då?

Naturligtvis inte. Om man lyckas, eller kanske rättare sagt råkar få fram något som en lekman kan begripa, exempelvis en enkel bokstav och en siffra, är läktarexperten nöjd. För stunden i alla fall. Dessvärre är inte hundavel 1+1=2 och de problemen som de allra flesta hundraser är behäftade med idag kan inte lösas med enkel matematik.

Låt oss börja från början. American Staffordshire Terrier ska härstamma från ett 20-tal tikar och drygt 15 hanhundar. De är alltså rasens founders – de första registrerade hundarna. Dessa individer stod för den absolut vidaste genetiska variationen som funnits representerad i rasen. Tyvärr kan vi inte veta om dessa founders var besläktade och i så fall till vilken grad. Idag skulle vi bara drömma om att ha ca 40 individers genetiska mångfald inom rasen. Vi skulle kunna skatta oss lyckliga om genpoolen motsvarade ens 10 besläktade hundar. Men så väl är det knappast. Gener går förlorade hela tiden. Hela tiden!

Vi kan ta Isländsk Fårhund som exempel – under de första 10 åren efter att rasen börjat registreras, förlorades ca 50% av den genetiska variationen (Dr Pieter Oliehoek). Idag är rasen mycket inavlad. Alla våra raser är inavlade, tro inget annat. Inavels- och släktskapsgraden varierar bara för de olika raserna. Samma Dr Oliehoek studerade även Nova Scotia Duck Tolling Retrievers och fann att dagens effektiva population motsvarar 2,1 individer vars släktskapsgrad motsvarar helsyskons.

Varför blir det såhär? En del av skulden kan vi lägga på den genetiska driften. Vissa gener försvinner helt enkelt ”bara sådär” ur populationen. Sedan har vi ju selektionen som får bära det tyngsta hundhuvudet i detta. Rashundar väljer sällan ut sina partners, utan inom rashundsaveln sker artificiell selektion. Popular Sire Syndrome, eller s.k. Matadoravel drabbar alla raser hårt. Inte nödvändigtvis under tiden som den populära hanhunden haft sin reproduktionsålder inne, vanligen syns skadorna inte förrän långt efteråt. Den absoluta merparten av sjukdomar och defekter är recessiva och dessa upptäcks sällan innan problemet är ganska stort inom hundpopulationen. Moder natur tycks inte gilla homogenitet, därför är många vilda/ferala populationer heterogena. Om den populära hanhunden som får bli fader till 100-tals, ibland 1000-tals avkommor bär på en recessiv mutation eller defekt, har denna mutation överförts till ca hälften av hans avkommor. Dessutom har släktskapsgraden inom rasen ökat och många hundar i reproduktiv ålder är halvsyskon. Inavel/linjeavel är den i särklass snabbaste vägen att uppnå enhetlighet bland kennelns uppfödda hundar. Kombinera halvsyskon som är bärare av den recessiva defekten och defekten lär dyka upp i kullen. Oftast dröjer det innan antalet bärare inom populationen blivit så pass stort, att risken att två bärare kombineras är hög. Men det är då problemet börjar synas för ögat och kan även i de flesta fall spåras till de flitigt använda avelshanarna. Tyvärr finns det inte DNA-tester för precis alla sjukdomar och defekter och det första steget brukar vara att ta bort de troliga bärare ur den effektiva populationen. Man slutar helt enkelt avla på vissa hanhundslinjer. Detta sker förstås på bekostnad av alla gener som tikarna som parats med dessa hanar skickat vidare till sina avkommor. Man kan ju inte selektera bort endast de dåliga generna. Där har genpoolen krympt ytterligare.

Minska genpoolen är alltså allt för enkelt. Däremot kan vi inte skapa nya gener. Det som finns inom rasen idag har vi uppfödare att jobba med. Vi vill givetvis öka frekvensen av de goda allelerna och minska frekvensen av de dåliga. Utan DNA-tester gör vi detta helt i blindo. Att selektera för något kan inte heller ske utan att man i samma ögonblick selekterar mot något. Hardy-Weinbergs lagen gäller.

Vad har vi för lösning då? Behålla och bevara den genetiska variationen är steg 1. Oftast sparar svenska uppfödare en valp/kull och denna valpen ska föra sina föräldrars genetiska arv vidare. Problemet där är ju att alla valpar i en kull har olika genuppsättningar. Varje valp är förstås 50% besläktad med varje förälder, men släktskapsgraden kullsyskon emellan kan variera kraftigt. Det kan även förekomma att två kullsyskon är helt obesläktade med varandra. Använd hellre fler kullsyskon men till färre kullar än maxa kullantalet på en enda sparade avkomma. På det sättet får fler gener chansen att komma in i den effektiva populationen och bidra till den genetiska mångfalden.

Genetisk variation krävs för att en förändring ska vara möjlig. Om vi säger att alla hundar är homozygota för genotypen AA, kan vi inte skapa genotypen Aa och därmed genotypen aa. Rasen har fått AA fixerat och utan spontan mutation förblir genotypen densamma under all framtid (såvida man förstås inte korsar in annan ras t.ex.)

Inom amstaffen ligger störst fokus på HD/ED av vad man kan se och höra. Se själv!

HD

ED

Just precis ovanstående har vi uppfödare att välja och vraka i. Och det är ju bara sådant som går att se med blotta ögat efter ett par klick på SKKs AvelsData. Utöver detta finns det så mycket mer att ta hänsyn till vid val av avelsdjur. Och aldrig glömma bort genpoolen. Vi har inte råd att förlora fler gener, det blir en katastrof på sikt. Jag hoppas innerligt att HD/ED-index ska införas för AST från årsskiftet, det vore ett fantastiskt verktyg för oss uppfödare vid avelsurvalet så att vi kan förbättra ledstatistiken framöver.

Jag hoppas att detta inlägg har gett läsaren mer än ont i ögonen av all text.
Sträck på er, kära uppfödarkollegor, det är ett riktigt hundjobb vi ägnar våra liv åt!

 

Annonser

Valpning

Vi har ju fått valpar för en vecka sedan och om två veckor är det dags att ta emot nästa kull. Den senaste tiden har jag blivit ombedd av mina uppfödarvänner och -bekanta att lista saker som är bra att ha under valpning. Så jag kan lika gärna blogga om detta 🙂

Valplåda
Det är viktigt att ha en rejäl och lättstädad låda som ska vara valparnas och tikens ”hem” under de första tre veckorna efter valpningen. Vi har valt att bygga vår valplåda av laminerade Elfa hyllplan som är 50 cm höga och 120 cm långa. Eftersom vi bygger våra valplådor efter de största BIA-bäddarna (120×100) måste två av hyllplanen sågas av till lämplig storlek och en öppning i ena sidan måste göras så att tiken kan ta sig in och ut.
Vi har alltid haft BIA-bädden i valplådan och för oss är det den absolut bästa lösningen. Bädden är mjuk och skön att ligga på och eftersom tiken ligger hos valparna en hel del under den första veckorna, fungerar bädden tryckavlastande också. Kanterna utgör dessutom ett extra klämskydd för valparna. Och det är så enkelt att torka av överdraget med en våt trasa eller våtservetter.
I valplådan har vi vanligen vetbeds/fällar med gummerad undersida så att de inte glider. Vi brukar beställa våra fällar hos ProPet som har kvalitetsprodukter till mycket bra priser.

1

Värmedyna
Under själva valpningen och några dagar framåt har vi värmedynan framme. Vi har en mindre modell som är ca 30×40 cm. Jag har sytt ett överdrag i galon till den och överdraget stängs med kardborre. Jättelätt att torka av. Under valpningen har vi dynan i den lilla BIA-bädden, dit vi lägger över de födda valparna medan tiken jobbar på att föda fram nästa valp och senare ska pyssla om den nyfödda.
Värmedynan placeras senare i ena hörnet i valplådan, så att valparna kan söka sig till värmekällan vid behov (om tiken är ute och rastar sig exempelvis).

2 1

BIA-bäddar
Vi brukar ha en stor bädd (100×80) utanför valplådan som tiken får valpa i. Det blir så osmidigt att låta tiken valpa i lådan eftersom den har höga kanter och man kommer inte åt henne och valparna på ett bra sätt om det skulle behövas. Sen är det ju väldigt trevligt att kunna lägga över valparna i en ren och fräsch låda när valpningen är över.
Vi har även en mindre bädd (60×50) som tillsammans med värmedynan används till de födda valparna medan tiken föder nästa valp och tar hand om den.

Handdukar (Näkten från Ikea brukar vi köpa)
Filtar (Kråkris från Ikea)
Termometer & skydd
Slö, trubbig sax
Peanger & tråd
Slemsug
Glidslem
(Vi har hemma Aco, parfymfritt)
Vinylhandskar
Handsprit
Hushållspapper
Druvsocker
(Dextro)
Vätskeersättning (Royal Canin Rehydration Support)
Mjölkersättning & nappflaskor (Royal Canin Babydog Milk)

Det är inte säkert att man kommer att behöva precis allting. Men om man väl gör det så är det skönt att ha det nära till hands. Under senaste valpningen gav jag faktiskt Nessa vätskeersättning t.ex. Hon kunde ju inte låta bli att äta den dagen och hon kräktes upp mat flera gånger när hon höll på att riva i låda och bädden innan valpningen startat. Då kändes det bra att kunna blanda det i vattnet så att man vet att hon får behålla vätskan. Hon har inte heller kräkts mer efter att ha druckit vatten med vätskeersättningen.

Något som också är bra att ha i närheten är SKKs Valpningsbok och den nya boken Hunduppfödning i Teori och Praktik. Man kan få funderingar under tiden och det är skönt att kunna kolla upp dem i böckerna.

Givetvis ska man kolla upp vilken eller vilka veterinärer som har jouröppet under veckan tiken beräknas valpa. Förut hade vi två kliniker som turades om att ha helgjour. Det är bra att veta om man kommer behöva åka 10 mil eller längre enkelväg till veterinären eller om man ska åka 5 mil t.ex.

Om man behöver åka till veterinären vid komplikation innan/under förlossningen är det bra att ha med sig en del saker. Tiken kan ju faktiskt valpa i bilen på vägen dit (hänt med min väns tik i min bil för 4 år sedan). Föds valparna på ett eller annat sätt måste de tas hand om och jag brukar packa en väska som står färdig ifall vi skulle behöva åka in akut. Det jag packar med är:
– transportväska för valpar (jag har SKKs)
– värmedyna
– handdukar och filtar
– sax, peang, tråd, slemsug
– termometer och skydd till den
– handskar, glidslem, handsprit
– pappersrulle och våtservetter
– mjölkersättning, nappflaskor och en termos med varmt vatten

Hoppas detta inlägg kommer till nytta för någon 🙂

Välkommen till världen!

Söndagen den 7/6 föddes vår efterlängtade E-Kull! ❤ Det blev 8 valpar – 5 tikar & 3 hanar. Nessa har varit en otroligt duktig mamma hela vägen. Vi hade en jättelugn och skön förlossning och hon tar så väl hand om sina små ungar. Både mor och barn mår bara fint. Valparna ökar i vikt och Nessa pysslar med dem dygnet runt. Mattehjärtat slår dubbla volter för duktiga Nessa ❤

1

Jag tog individuella bilder på bebisarna när de var en dag gamla. Här kommer dem – tikarna först och hanarna är på de sista 3 korten.

1T 2T 3T 4T 5T

1H 2H 3H

De är underbart fina! Så roligt att det kom lite mer vitt från Neros sida, valparna har verkligen fått fina och personliga teckningar 🙂

Nessa har lärt sig att räkna till 8 iaf. Hon är så söt som räknar valparna efter varje gång hon varit ut och rastats. Här hjälper husse till med räkningen.

1

Mayas valprum blev färdigt för snart två veckor sedan. Nessa har fått ha nedervåningen där valprummen ligger för sig själv första dagarna efter valpningen. I tisdags fick Maya flytta in i det nya valprummet och börja bo in sig där. Vi hann bygga en till valplåda också. Maya godkände den och väljer numer att sova i den istället för sängen. Här kommer bild på hennes nya låda! (jag har monterat golvlister efter att bilden ha tagits)

1

Tidigare i veckan fick jag ett efterlängtat besked – jag har kommit in på distansutbildningen till hundskötare! Det var otroligt stort antal sökande på den eftertraktade utbildningen och jag knep en av de 15 platserna. Jag går som på moln 😀 Jag har redan det mesta av kurslitteraturen, kanske inte så oväntat va? Utbildningen är på 40 veckor, halvtid. Alltså 20 tim plugg per vecka. Kommer passa mig så perfekt.

Min kurs i populationsgenetik går mot sitt slut. Jag passar på att intensivläsa de sista delarna nu när Nessas valpar är så små. Snart kommer ju Mayas små och Nessas börjar bli större och kräva mer tid. Då är det skönt att kunna ägna all sin tid åt valparna och de vuxna hundarna. Jag har hittat fler kurser med inriktning på avel och genetik förstås, om jag inte minns fel startade dem till hösten. Det blir nog att anmäla sig till någon av dem när valparna lämnat boet 🙂

Får avsluta inlägget med en bild på små söta valpar som myser in sig bredvid mamma ❤

1