Tiden går

Och snart har det gått en hel vecka sedan finaste Sparkinsson miste sitt liv på ett alldeles för makabert sätt… Det är många tankar som snurrar i huvudet, många känslor som man inte vill ha i kroppen, och många frågor som man vill ha svar på som äter upp en inifrån. De som bär ansvaret för Sparkys lidande och död kan skatta sig lyckliga över att jag har mina älskade hundar, de håller tillbaka alla dumma tankar hos mig.

För någon dag sedan (alla dagar flyter lätt ihop just nu pga sömnbristen) hämtade jag ut tjejernas dragselar som de fick inviga igår. Det är underbart att fly till skogen en stund och bara vara med hundarna, andas frisk luft och rensa tankarna. Hemma blir jag så rastlös, det bara kryper i kroppen av all negativ energi man blivit påtvingad, så det är skönt att få något utlopp för den. Asta tyckte iaf väldigt mycket om Drag Weight, det var första gången hon fick prova dra med en liten kätting och var så duktig så!

2 1

Idag blev jag uppringd av en journalist från Norrbottens Kuriren som hade några frågor kring Sparky och hans död. Hon ville skriva en liten artikel om honom, och det fick hon för min del. Jag vill ju att ännu fler ska få upp ögonen för vad som händer en hund i en varm bil, och uppmana hundägare att inte lämna sina hundar i bilar och att folk agerar om de ser en hund i en varm bil.
Artikeln publicerades ikväll och finns att läsa HÄR, den kommer även ut i papperupplagan imorgon.

Kvällen spenderades i skogen med hundarna som sover gott just nu. Jag hoppas att vi också kan sova normalt någon gång. Man blir inte direkt utvilad av att blunda i några få timmar, hjärnan vägrar stänga av och man kan inte sluta tänka på Sparky och vad han fått utstå. Stackars, stackars hund…

Sparky SAndra

I söndags fick jag iaf ett intressant samtal. Hoppas att fler rätar ut ryggen och lyfter på luren. Det är Sparky som är offret i det hela, gör rätt för hans skull!

Over and out

Annonser

Somewhere over the rainbow…

…springer nu Sparky på de gröna ängarna med andra vackra hundänglar.

Hans sista tid i livet var dock allt annat än vacker.

I onsdags fick jag ett samtal från Djursjukhuset i Gammelstad och blev mycket förvånad när jag hörde Sparkys matte i luren, som med gråten i halsen talade om för mig att Sparky måste avlivas. På en hundradels sekund hann flera möjliga orsaker till avlivning flyga genom min hjärna, allt utom värmeslag. Jag fick höra att Sparky blivit överhettad. I en bil. Som han spenderat 5+ timmar i. Jag bröt ihop totalt för en liten, liten stund, men samlade mig och bad om att få tala med veterinären. Det var Karin som tog emot honom, och hon berättade om att Sparky var så pass illa att avlivning måste ske. Han miste sina sinnen, utom viss känsel kvar. Han var blind och svårt hjärnskadad. Han krampade och gnydde av smärta som han fortfarande kände…
Han alltså andades i alla fall, men att andas är inte detsamma som att leva… Jag vädjade om, ifall med inte skulle innebära förlängd lidande för Sparky och iom att det ändå tar en stund att genomföra proceduren, att Daniel (som befann sig endast ett par minuter från Djursjukhuset) skulle få vara med och ta farväl av Sparky från oss båda men även bli informerad om vad som hänt.

Det finns inte ord nog att beskriva hur ledsna och sorgsna vi är. Hur arga vi är över att detta överhuvudtaget skett. Hur ont det gör i oss när vi tänker på hur svårt Sparky plågades i den hemska hettan. Denna sommar har varit varmast på länge och det har gått ut bl.a. klass 2 varningar pga värmen. För att inte tala om all information som cirkulerar om att inte lämna hundar (och/eller barn) i bilar. Sparky har varit i bilen från ca kl.7 på morgonen till efter kl.12. Alltså i 27 till 30+ graders värme utomhus. Hur varmt det var i bilen vill jag inte ens tänka på!

Veterinären har anmält detta till Länsstyrelsen.

Denna hemska, vidriga händelse har väckt mångas reaktioner och upprört hundratals såväl hundägare som djurvänner och alla normalt funtade personer. Många är ledsna för Sparkys skull och sörjer med oss.

Det som gör det ännu svårare att på något sätt försöka acceptera faktumet att Sparky gått detta fruktansvärda öde till mötes, är att vi inte får någon slutgiltig klarhet i händelseförloppet under onsdag förmiddag då Sparky befann sig i bilen och plågades svårt. Jag fick höra samma kortfattade version av Sparkys matte och veterinären. I efterhand har det dock tillkommit flera ändringar och det är, helt ärligt, väldigt svårt att lita på någonting längre. Det är två personer som ska veta hur och varför. Men vi får inga raka och konkreta svar. Vi vill veta VARFÖR Sparky hamnade i bilen den dagen. Att ett enkelt ord på 6 bokstäver kan vara så svårt att förstå! VARFÖR!

Detta blogginlägg, samt inläggen om Sparky på både min privata och vår kennelsida på Facebook skrivits endast i informationssyfte. De har inte tillkommit för att söka uppmärksamhet och sympati. Vi är väl OK, vi lever till skillnad från Sparky. Vi plågas, men på ett helt annat sätt, vi plågas av oklarheten i händelsernas förlopp och de obehagliga bilderna vi ser framför oss när vi tänker på Sparkys lidande. Vi vill att folk ska (än en gång!) få upp ögonen för vad som händer med hundar som lämnas i bilar under sommaren. Varje år dör flera hundar pga värmeslag i bil. Detta måste upphöra!

Vi hoppas att den/de som bär ansvaret för denna händelse ska få sitt straff. Och att de som håller denne/dessa om ryggen, ska vakna upp och förstå vad som faktiskt hänt med stackars hunden och tänka sig Sparkys enorma lidande och varför vi således är upprörda och har de känslor vi har för den/de ansvariga. Det är otroligt fult och lågt att försöka ta bort fokus från Sparky och svartmåla oss pga våra känslor. Vi är medvetna om att de två som vet hur allt gått till mår dåligt, men ingen av dem kommer någonsin må lika dåligt som Sparky tvingats göra i den heta bilen.

Vila i frid, underbaraste Sparky ❤ Någon gång ses vi igen!

SE UCH FI UCH Basic Blue All Sparks
2009.02.02 – †2014.08.06

Sparky1